En radikal demokratisyn

Den liberaldemokratiska synen på demokrati bygger på kombinationen av skydd för mänskliga rättigheter och ett fungerande demokratiskt valsystem. Men en radikal demokratisyn ser dessa två grundstenar som omöjliga att realisera utan ett deltagande av medborgarna i makten. Hannah Arendt såg makt som varje människas initiativförmåga och förmåga att skapa makt genom att handla tillsammans med andra. Hon studerade fredliga revolutioner och hennes lärdomar är högaktuella i tiden efter murens fall och särskilt nu när internet och sociala medier kan accelerera politisk mobilisering snabbare än någonsin vilket arabiska våren, Ukraina, och de sociala proteströrelserna i länder som Spanien och Grekland visat med all tydlighet. Gräsrotsaktivism och deltagande av fler i politiken är särskilt avgörande i tider som vår då politisk mainstream är knuten till eliternas intressen och är urholkade på idéer och visioner. Chantal Mouffe menar att dagens situation genererar högerpopulism, bristen på politiska alternativ har kanaliserat missnöje till xenofobiska, extrema partier. Hennes lösning är att de progressiva politiska krafterna behöver åstadkomma skarpa konflikter och val för medborgarna och vara mer systemkritiska och visionära. Genom en tydlig politisk kamp kan en mobilisering ske, mittpunkten i politiken flyttas och högerextrema tappa sin position. Spanska Podemos och grekiska Syriza är exempel som stödjer hennes teorier, där är det en gammal politisk och ekonomisk elit i de äldre statsbärande partier som ställts mot en bred, folklig rörelse driven av strävan efter verklig demokrati och att sprida makten till medborgarna. Något som förenar den radikala demokratisynen med ekologismen är också en positiv syn på aktivism och en kritisk syn på partieliters inverkan på människors engagemang.