Människans bevekelsegrunder

Ett inlägg om ideologi av Michael Moon:

I ett tidigare inlägg skrev jag att det finns tre saker som bör göras innan ett nytt parti bildas.
”Dessa är 1. Att ta fram ett handlingsprogram bestående av konkreta punkter som organisationen ska verka för (förslag finns redan) 2. Att föreslå riktlinjer för hur ett partis interndemokrati ska kunna realiseras, och 3. Att identifiera de teoretiska grundpelare, som ett nytt, eller ombildat, parti ska bygga på.

I denna artikel behandlas några tankar om den tredje av dessa uppgifter: Den teoretiska underbyggnaden för en ny grön rörelse och ett nytt grönt parti.

Summary in English
The function of an ideology is twofold: Its cognitive (descriptive) function is to tell us about the way our world works; and the normative (prescriptive) aspect is to provide us with guidance as to how we should act here. Contrary to conventional wisdom these two aspects of ideology are inseparable. This is, I claim, a starting point for a green ideology. But the scope of any ideology is far wider and more multifaceted than this and comprehends our innate unconscious sensibilities and urges. This is implicit in our recognition of humans as being a part of nature.

De flesta nuvarande gröna politiker hänvisar från gång till annan till ”den gröna ideologin”, men ganska få har försökt definiera vad de menar med detta. En del, även gröna, anser t o m att begreppet ”ideologi” är suspekt. För att undersöka svårigheterna med begreppet närmare börjar vi med en historisk tillbakablick.

Idéhistoriska axplock

Redan i mitten på 1800-talet skrev socialismens lärofäder att människans medvetande styrs (” i sista instans”) av de ekonomiska villkoren hon lever under.
Under den långa tid som gått sedan Marx och Engels satt sina tankar på pränt har vi haft många och starka anledningar att fundera över varför människor handlar som de gör; ibland rationellt men oftast irrationellt. Speciellt när de blev äldre tog dessa herrar avstånd ifrån alla former av ideologi och ville ersätta dessa med vetenskap. Med tanke på hur man såg på vetenskap på den tiden var deras uppfattning en utpräglat föråldrad materialistisk människosyn, vilket jag ägnade en kapitel åt i min bok Grön filosofi. Tankar kring en ny ideologi (2014; s. 68-74). Detta synsätt innebär i mitt tycke en nedvärdering av människan som historisk agent men detta får jag återkomma till.

Mycket lärde vi oss om människans irrationalitet av Sigmund Freud (1856-1939), men ännu mer av 1900-talets folkmord och krig – tyvärr. Vi har också lärt oss att alla moderna vetenskapliga och teknologiska landvinningar inte har avhjälpt dessa problem, snarare tvärtom! Denna övertro på vetenskapen som lösningen på våra samhälleliga problem kallas ibland ”scientism”.

”Kulturell kontamination”

Varje miljöpartist jag känner har liksom jag själv påverkats i olika hög grad av majoritetssamhället, dess attityder och preferenser och av de saker det tar för givet. Den italienska socialisten Antonio Gramsci (1891-1937) kallade denna smygande påverkan för (kulturell) hegemoni. Detta fenomen borde vi alla vara uppmärksamma på för att bättre förstå hur ideologier fungerar.

Så länge de gröna var i opposition fanns det mekanismer, som motverkade denna påverkan men i och med att partiet (2014) ingick i en S-ledd koalition ökade kraven på anpassning. Detta syns i den politik partiet har verkat för; men minst lika tydligt märks det på ”det gröna språket”. Det som förut var ärligt deklarerade löften och ställningstaganden har kommit att få en fadd smak av retorik. De vaga och överslätande replikerna på journalisters frågor låter snarlikt de andra partiernas svar. Endast de s k ytterlighetspartierna, de som nogsamt lämnas utanför regeringskoalitioner, tycks våga säga sin mening. Om miljöpartiet kommer att överleva ännu en mandatperiod som en liten koalitionspartner känns i högsta grad osäkert.

Objektivism och ideologi

Den alltjämt dominerande kunskapssynen, objektivismen, gör gällande att pålitlig kunskap ska vara värderingsfri och att värderingar bara är subjektiva uppfattningar. Enligt denna teori utgör värderingar felkällor i kunskapsprocessen och bör hållas isär från alla försök att beskriva och förstå vår tillvaro. Ideologi och vetenskap uppfattas som varandra motsats. Detta synsätt leder lätt till att uppfatta värderingar som bortom den sakliga diskursen och då i någon mening godtyckliga.
I detta ligger ett tankemässigt problem: Det grundar sig på att ideologi som begrepp har två aspekter: dels att den talar om hur man ska bete sig och dels säger något om hur världen (eller snarare samhället) är funtad. Dessa två funktioner, det föreskrivande och det beskrivande, har länge ansetts vara två kategorier som bör hållas åtskilda, men som i praktiken är oupplösligt inflätade i varandra. Detta är ett problem inte minst för ett grönt parti eftersom man där är ense om att den vetenskapliga ekologin är partiets viktigaste ideologiska hörnpelare, och ekologin uppfattas som en viktig kunskapskälla och på samma gång som vägledande för partiets politik. Med andra ord är ekologin på samma gång beskrivande och föreskrivande, precis detta som förväntas av en ideologi.
För många är detta ett olösligt dilemma. De flesta miljöpartister, även många i ledande ställning, tycks ”lösningen” vara att blanda ihop begreppen ideologi och värderingar. Det var kanske detta som”språkrörsupproret” gjorde (i DN den 24 november 2016). Dessa åtta ledargestalter (inklusive sex f d. språkrör) avslutade sin uppmärksammade kritik av den nuvarande partiledningen med några punkter. Jag citerar bara de två sista punkter i denna lista.

° våga känna tillit till den ideologiska grund som partiet vilar på,
° våga stå för de värderingar som låg till grund för partiets bildande.

Om detta är en regelrätt sammanblandning av begreppen eller inte kan diskuteras; men det är tydligt att någon klar distinktion mellan ideologi och värderingar inte görs. Om mitt påpekande uppfattas som kritik mot artikelförfattarna, kan jag tillägga att den nuvarande ledningen över huvud taget inte befattar sig med sådana kinkiga frågor.

Jag återkom till denna fråga längre fram i boken ”Grön filosofi” (s. 92-96) där jag försökte mig på att klargöra begreppen. Det är uppenbarligen de kunskapsmässiga anspråken hos begreppet ”ideologi” som väcker kontroverser. Även utanför den gröna rörelsen finner man samma tveksamhet; där har det blivit populärt att istället för ”ideologi” använda ordet ”värdegrund”, ett uttryck som Svensk ordbok definierar som ”ett system av etiska principer som bildar under­lag för handlande”.

Med tanke på den begränsade genomslagskraft som den gröna rörelsen har haft, även i Sverige, kan man fråga sig om de grönas brist på reell makt hänger samman med deras överdrivna uppfattningar om sin egen högstående moral.
Samtidigt har jag iakttagit att miljöpartiet och den gröna rörelsen överlag har en övertro på hur effektiva etiska värderingar är när det gäller att påverka samhällsutvecklingen.

”Jag fruktar […] att gröna företrädare förväntar sig att dessa [etiska värderingar] ska göra göra större delen av jobbet för dem, till och med ersätta och kompensera grundläggande fel i vårt [västerlandets] tänkesätt. Bildligt talat tycks det mig som om mycket av den gröna etiken används för att dölja sprickor i den underliggande sönderfallande (dualistiska) världssynen. (s. 94).

Idag vidhåller jag dessa uppfattningar, men känner behov av att bättra på mina argument.

Grön etik

Trots mina invändningar här ovan är ett av de vanligaste recepten för att uppnå en livskraftig grön rörelse att skapa nya ekologiska värderingar. Detta innebär att den antropocentriska (människocentrerade) etiken bör kompletteras med eller, enligt vissa, ersättas av en biocentrisk (livsorientad) etik. Exempel på biocentriska värderingar är att tillskriva djur och växter eller ett helt ekosystem, som en flod eller skog, sådana rättigheter.
För egen del har jag haft svårt att se hur denna nyfunna etik kommer att göra sig gällande i den praktiska politiken, i synnerhet när man betänker hur svårt det ibland är för även de konventionella antropocentriska värderingarna att vara politiskt vägledande. Men observera att denna invändning drabbar inte bara gröna värderingar utan effektiviteten hos alla etiska värderingar. Denna kritik har jag gett uttryck för tidigare; dessutom håller jag fast vid ytterligare en sak: Att en anledning till värderingarnas bristande genomslagskraft är det konventionella synsättet: Att man inte kan kan styrka värderingar med sakargument, eftersom de i grunden och botten är subjektiva. Dessa två ståndpunkter vidhåller jag, men på senare tid har jag kommit underfund med att det finns andra, och starkare argument.

Lite självkritik

Alltså var mina egna tvivelsmål om värderingarnas möjlighet att bestämma samhällsutvecklingen, presenterade i Grön filosofi, inte helt originella. Men en anledning till att denna text från 2014 inte rönte större acceptans kan vara att jag tillämpade en alldeles för bred definition av begreppet värderingar.

Trots att de flesta av dessa kriterier är pre-teoretiska och undermedvetna dristar jag mig att kalla dem ”värderingar” i brist på någon bättre term” (s. 93).

Att denna begreppsdefinition är smått avvikande uppmärksammade jag själv (i not 10 på s. 96). Felet jag gjorde var att jag delade upp ideologin i endast två beståndsdelar: i en teoretisk beskrivande del och i ”värderingar”. I själva verket finns det andra och viktigare kategorier varav två är drifter eller instinkter och viljeakter.

Idag har man förstått att varseblivande varelser, inklusive människor, inte är passiva mottagare av sinnesintryck utan att vi aktivt filtrerar, omformar och bearbetar dessa, bl a med hjälp av våra värderingar, men i än högre grad utifrån mer basala funktioner, som drifter och instinkter ( = konation) och viljeakter ( = volition). Orden i parentes är sällan förekommande fackuttryck i den politiska diskursen, men betecknar viktiga och sammanflätade, oftast omedvetna, processer som styr hur vi förnimmer vår värld och vårt handlande.

Överlevnadsinstinkten är ju en grundläggande drivkraft, liksom lusten att föda barn och ta hand om dem. Också nyfikenheten och driften att övervinna utmaningar är djupt inbäddade i människans biologiska konstitution. I den negativa vågskålen finns rädsla och avsky. Inga av dessa kallas ”värderingar” i vanligt tal. Värderingar handlar till stor del om medvetna och reflekterade val och är oftast socialt betingade och med ett visst mått av flexibilitet: de kan moderera och omforma våra biologiskt betingande drifter men endast i undantagsfall kan de upphäva dem.

Det är alltså missvisande att, som jag gjorde, kalla dessa drivkrafter för värderingar. Såväl viljan som drifterna är biologiskt förankrade i de undermedvetna delarna av vår hjärna, man talar lite oegentligt om ”reptilhjärnan”, och är produkter av årmiljoners evolution. Därför är de icke- (eller pre-) rationella, men för den sakens skull sällan irrationella i betydelsen oförnuftiga. Värderingar, speciellt när de uppstår som resultat av medvetna överväganden, ligger närmare det rationella, men kan ibland drivas av vårt undermedvetna och kan då vara irrationella och rentav oförnuftiga.

Våra värderingar ligger, å andra sidan, betydligt närmare det medvetna, utan att för den sakens skull nödvändigtvis vara förnuftiga. Våra olika bevekelsegrunder är därför uttryck för dessa olika aspekter och skikt av vårt varande, och om den gröna rörelsen ska komma fram till en ideologi som effektivt påverkar vårt sociala handlande måste den vila på den ovan skisserade helhetsbilden av människan som såväl en biologisk som en social varelse. Trots vårt reflekterande medvetande är vi en del av naturen: Detta är för mig en grön utgångspunkt.

Michael Moon

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *