Vad händer nu? Analys av valresultatet och regeringsfrågan

En dramatisk valnatt och Sverige vaknar till en ny politisk situation. De rödgröna har 144 mandat, alliansen 143 mandat och SD 62 mandat. Sena förtidsröster och utlandsröster tillkommer på onsdag men enligt Aftonbladets beräkningar baserat på förra valets onsdagsröster kommer det troligen inte förändra mandatfördelningen. Men läsaren bör veta att ett mandat kan skifta till alliansens fördel senare i veckan och då kan de eventuellt tänka att de kan regera enklare själva.

Stefan Löfven avgår inte utan vill sondera blocköverskridande lösningar. Hans avgång är dock rätt given eftersom alliansen tänker rösta bort honom med SD:s röster. Efter detta finns det kanske en skiljelinje mellan M och KD å ena sidan och C och L å andra sidan, om man får tro Sveriges Radio Ekots analys av partiledarnas uttalanden. M och KD menar att de behöver stöd i riksdagen, utan närmare specifikation, medan C och L pekar ut stöd över blockgränsen som nödvändigt för att alliansen ska kunna regera i detta läge. Jan Björklund lyfter till och med en radikal lösning: storkoalition enligt tysk modell där ju borgerliga CDU/CSU till slut fick socialdemokratiska SDP som juniorpartner efter att samtal med liberala FDP och de Gröna kraschat ihop.

Vi kan börja med att utesluta alternativ. En rödgrön regering är omöjlig eftersom deras röstetal 40,6 % skulle röstas ned lätt av M+KD+SD med 43,8 %. Det skulle alltså inte räcka ens om C och L la ned sina röster. Likaså är en alliansregering stödd av MP meningslös då man fortfarande på 44,6 % skulle röstas ned av en taktikröst från SD på en S-budget (totalt 46,0 %). Att MP som gjorde en dålig valspurt skulle ta en sådan risk är dessutom osannolikt.

Då återstår egentlig två alternativ. En mittenregering bestående av S+MP+C+L som samlar 46,8 % och en storkoalition mellan alliansen och S som samlar 68,7 %.

  1. Mittenregering S+MP+C+L: Idag har S gått ut och återigen sagt att de vill ha denna lösning. Här skulle man få en stabil regering men C och L skulle få en svekdebatt. Räkna med att de undviker detta i det längsta och kan de se en chans att alliansen kan bli största block i ett extraval kan de föredra det. Opinionsmätningarna under förhandlingen är väsentliga för de beslut som tas eftersom extra val kan vara ett hot eller en möjlighet för olika parter. Den övergripande risken med en mittenregering är att det konservativa blocket med M och KD skulle kunna öka i opinionen och tillsammans med SD nosa på 50%.
  2. Storkoalition alliansen+S: Här skulle alliansen kunna hålla ihop och ta statsministerposten från S. Det skulle vara svårt för Stefan Löfven som person att sitta i den regeringen men S skulle å andra sidan inte ha brist på kompetenta personer till olika ministerposter. Socialdemokraterna lär undvika detta scenario eftersom det blir ett slags underläge för dem. SDP i Tyskland har fallit ned till 17 % i de senaste opinionsmätningarna och har straffats av väljarna för sitt ansvarstagande. Dock är ju valvinden inte direkt till S fördel så ett extraval kan vara en ännu större risk. Räkna med att S försöker spela på att C och L svikit sina löften till väljarna genom att använda SD:s röster för att fälla Löfvens regering för att försöka vända opinionen.

Slutligen finns lösningen kvar att alliansen helt enkelt chansar och låter SD avgöra om de kan regera. Med den “negativa parlamentarismen” räcker det ju med att SD lägger ned sina röster för att alliansen ska kunna styra. Alliansen skulle kunna hamna där om S är omedgörliga och mena att det är det mest naturliga eftersom de försöker måla upp bilden av att de vunnit valet. Precis som förra valet är det ju dock SD som “vunnit valet” (i meningen ökat mest) men utan att resten av de politiska partierna tillåter det att slå igenom. Scenariot att alliansen chansar att regera själv är en guldgruva för de rödgröna oppositionspartierna. Baserat på uttalanden från alliansledarna att de inte vill ha SD i en “utpressningssituation” verkar detta minst sannolikt. Men det politiska spelet kan vara på en djupare nivå och allmänheten vet inte hur diskussionerna låter bakom stängda dörrar.

Vi på Cura är bekymrade över den politiska utvecklingen och ser framför oss att många frågor kommer att saknas i diskussionerna om hur landet ska styras framöver. Frågor om en ekologisk omställning i grunden, att bryta finansmarknadens maktställning och motarbeta vinstintressets dominans på olika områden kommer sannolikt inte att spela någon roll i regeringsbildningen oavsett vilken väg det blir. Därför är opinionsbildning än viktigare framöver.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *