Tankar om klimatproblematiken

Tankar om klimatproblematiken

Thomas Svensson 2017-11-18

Många människor är mycket oroliga för klimatproblematiken och är beredda att ändra sin livsstil för sina efterkommandes skull. Finns det någon politisk kraft som företräder dessa människor? Jag tycker inte det, ledande politiker sviker de omtänksamma människorna och fördröjer den folkrörelse som skulle kunna vända på den destruktiva utvecklingen.

Sveket menar jag består i att man ger människor falska förhoppningar om att krisen kommer att lösas. Man hyllar det till intet förpliktigande Paris-avtalet, man skryter om sina förslag till marginella utsläppsminskningar. Man fokuserar på åtgärder som leder till snabbt växande affärer, men döljer möjligheterna till ett gott liv utan tillväxt. Med detta agerande ger man oss människor en falsk bild av att politiker, affärsmän och andra makthavare är på väg att lösa problemen utan att vi själva behöver göra annat än att fortsätta vara passiva konsumenter. Politikerna avser att styra denna konsumtion i rätt riktning med ekonomiska incitament, dvs. medborgarens tankeförmåga förutsätts vara begränsad till snäv ekonomisk vinning.

Varför sviker då makthavarna?

En del av dem vill inte tro på de alarmerande vetenskapliga klimatrapporterna, de litar på att deras magkänsla är mer korrekt än forskarnas slutsatser. Dessa är dock numera få, tror jag.

Andra  tror verkligen att de kortsiktiga marknadskrafterna kommer att lösa problemet om än med viss hjälp av politiska styrmedel. Även denna grupp minskar i takt med nya vetenskapliga rön och larmrapporter.

Den största gruppen makthavare tror jag faktiskt har begripit problematiken på ett djupare plan och känner därmed en stor oro för framtiden. Problemet är att de hemlighåller sin oro och frustration. Kanske för att få en chans att vara med och bestämma, kanske för att de inbillar sig att människor i gemen inte är vuxna att ta till sig sanningen. Detta är ett oärligt beteende, som kanske med de bästa avsikter, men det får följder som hämmar en konstruktiv utveckling.

Människor som låter sig luras fortsätter nämligen konsumera och bidrar till en än värre klimatsituation, andra som inte låter sig luras odlar sitt misstroende mot politiker och riskerar därmed att ge makt åt politiker som helt saknar seriösa ambitioner.

En ärlig politik skulle här, i ett av världens mest välmående länder, bestå i en seriös plan för minskad materiell konsumtion, först inom de områden som bidrar mest till koldioxidutsläppen. Exempel på delar i en sådan plan kunde vara

  • En systematisk övergång från privatbilism till kollektivtrafik, bilpooler och taxi, t.ex. genom en accelererande bränsleskatt som siktar på priset 50 kr/l år 2030.
  • En drastisk minskning av flygtrafiken, t. ex. genom en accelererande start- och landningsskatt, som siktar på en nivå år 2030 som gör flygresor orimligt dyra.
  • En plan för återgång av vår köttkonsumtion till nivåer som gällde för, säg, femtio år sedan, samt en plan för självförsörjning avseende mat utan fossilbränslegenererat konstgödsel.

Vi vet inte om politiker med en sådan öppen och ärlig agenda skulle ha en chans att komma i maktposition, det är möjligt att de inte fick tillräckligt med röster. I så fall kommer en eventuell marsch mot klimatkatastrof och/eller krig att vara ett medvetetet demokratiskt val som måste respekteras.

Det är emellertid också möjligt att en sådan ärlig attityd skulle kunna tolkas seriöst och därmed uppskattas av många väljare och i så fall finns det hopp om framtiden. Jag tycker det vore värt ett försök.

4 thoughts on “Tankar om klimatproblematiken

  1. Jag tror också att politiker i allmänhet underskattar det väljarstöd de skulle få för radikala klimatförslag. Till exempel skulle Miljöpartiet kunna skaffa sig en stor fördel i förhandlingarna inom regeringen genom att använda opinionen. Nu försvarar man gjorda överenskommelser och överdriver betydelsen av det som man har fått igenom och väljarna försvinner för att resultaten är för små. Om Miljöpartiet istället hela tiden visade sitt missnöje med överenskommelser som inte blev tillräckliga och hela tiden krävde mer, så tror jag att väljarna skulle känna partiet representerade deras åsikter.

  2. Pingback: Cura

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *